Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2011

Prag, den gyllene staden med tusen spiror och en herrans massa öl. Säg öl och varje tjeck får något drömskt i blicken, om det är från minnena av sin favoritöl eller bara drömmen att brygga sitt eget låter jag vara osagt. Den här stan har fler barer/pubar/hernor än någon annan stad jag sett och alla tycks de innehålla folk även på de mest ovanliga tider.

(* En herna är som en pbu eller bar fast den har spelmaskiner och får då vara öppet 24 timmar).

Jag har tappat räkningen på alla turister som jag har fått guida till turistfällan/ölhuset/måste-stället U Fleku här i Prag. Det finns även ett ölmuseum här nere som stoltserar med 30 olika sorters öl direkt på fat. Kort sagt så älskar tjeckerna sin öl och ölen älskar tjeckerna. Det är då ett litet problem för mig då jag inte dricker öl.

Så hur rundar jag av ett blogginlägg som börjar om öl när jag inte dricker det själv?

Helt enkelt såhär:

Då det är meningslöst för mig att tipsa, rekommendera eller ranka öl och Prags alla ölställen så har jag tagit på mig något som är mycket mer min kakbit så att säga (Läs: eng. ”My piece of cake”) – jag testat lite olika Morotskakor här nere helt enkelt och ska försöka ta reda på vilken som är bäst.

Låter det smaskigt?

Prague, the golden city with a thousand towers and a lot more beer. Say ”beer” and every czech gets carried away to their favourite one or their favourite place for beer drinking or their future dreams and hopes to make their own. This place, this golden city has more bars/pubs/hernas than any other city I have ever seen and the things is that there’s always people in them no matter the hour.

(* A herna is like a pub/bar but with gambling machines which allows it to be open 24 hours).

I have lost count of all the times I have guided lost tourists to the tourist trap/beer house ”U Fleku”. There’s even a beer museum down here that brags with their 30 different kinds of beer on tap. In short: The czechs loves their beer and the beer loves the czechs. This is then somewhat of a problem for me as I do not drink beer.

So how do I wrap up a blogpost about beer when I don’t enjoy it myself? By starting drinking it I hear someone thinking.

As simple as this:

It is pointless for me to give tips about, or recommend or even try to rank the czech beers and all the places that serves it. Therefore I have decided to do something that is more my own piece of cake so to say. During my time here I have tried a few different carrot cakes and I will try to find out which is the best one (I know, the sacrifices I make for you my readers).

Sounds delicious? Stay tuned.

 

Annonser

Read Full Post »

 

 

 

Ett flygplan, ni känner till stressen och hela grejen med det. Först är det kö in till planet, sen är det kö i planet, sen är det barnfamiljen som trots att de specifikt begärt att få sitta tillsammans sitter på olika platser allihopa och desperat försöker byta platser, det är väskor hit och dit. Den som kommer sist in är alltid den som sitter i fönstret och så vidare. Sen har vi flygvärdinnorna, alltid leendes i sina käcka uniformer står de mitt i gången och försöker för 1000de gången förklara vad som är nödutgång och vad vi ska göra om det händer något trots att det inte är någon som lyssnar. Det går verkligen att se på dem vad de tänker när de står där och viftar med armar för att visa nödutgångarna (Ha! Jag kommer ut först!).

Sen är det start och landning och springande barn och ännu mer köer och bagaget som försvann – kort sagt ni känner igen hela grejen.

Lite för att slippa hela grejen och försöka att ta sig ur ett flygplan på ett annat sätt tog vi några få modiga chansen när den kom att hoppa fallskärm. Alltså, lämna ett plan när det ännu är i luften. Fördelen är att du slipper stå i kö för att komma ut när det landat och att du inte behöver betala om hoppet inte går bra.

Hur var det då? Att kasta sig ur ett flygplan från 4000 meter och sen snabbt falla nedåt. Lätt, förvånansvärt lätt. Vi hade alla fall snygga overaller. Det var ut ur minibussen, in i huset, säga hej till instruktören, toabesök, på med overall, på med sele, en snabb instruktion i hur vi ska bete oss (Ingen panik, lyft på benen), mot planet och sen bar det iväg. Det längsta var den 15 minuter det tog för planet att lyfta… Husen som blir allt mindre ju högre upp vi kommer, molnen som plötsligt omfamnar planet och sen dörren som öppnas. Kontroll att selen sitter fast, vaggande steg mot dörren med okänd tjeck fastspänd till ryggen, lyft på benen och sen sa det ”Swoop” – där försvann planet, där kommer molnen. 3000 meter, cirka 50 sekunder rakt ner genom moln och regn. Det var lite kallt.

Sen ut med fallskärmen, ett lätt ryck, och en långsam färd mot resans ända. Lätt som en plätt. Fick till och med höra att håret såg likadant ut efter som före…

An airplane, you know the stress and the pressure. Ticket, Passport, No liquids, screaming kids, keep an eye on your luggage. Queue to the security control, queue to the gate, queue in the airplane. The family with children who specifically asked to sit together that is spread out all over the plane and desperately tries to change seats. Its bags, ints crowded and the last person in the plane is the one sitting at the window. Then there’s the air stewardesses in their pretty uniforms they stand in the middle of the plane and tries for the thousand time to explain the emergency routines and where the emergency exits but all the think behind their fake smiles is (Ha! I’ll get out before you anyway!).

Then its the start, and the landing, and the queuing. The luggage that got lost. The personnel who all of a sudden only speaks the local jidderish. In short: You know it.

With a small reason to just jump this whole thing and to try to get out of a plane in another way we, the brave, seized the moment and decided to go parachuting. You know, leave an airplane when its in the air. The positive sides are that there’s no real queuing and if the jump goes bad you won’t have to pay.

How was it? Throwing yourself from an airplane in full speed at 4000 meters above ground to fall down towards the waiting, and closing, ground? Easy, surprisingly easy. No real challenge and at least we had slick overalls. It was: Out from the mini van, in to the house, meet instructor, put on overall, bathroom break, put on the harness, a quick instruction in how to do it (No panic and lift your legs), towards the plane and here we go. The 15 minutes up in the air, the houses that just got smaller, the clouds that embraced the plane, the opening of a door… A double-czech that the harness is harnessed alright. Uncomfortably close to a unknown czech guy, walking like a duck to the door with same czech guy tightly strapped to your back, lift the legs and then it said ”Swoop!” – there goes the plane, hello clouds (they are not fluffy). 3000 meters, ca. 50 seconds free fall through clouds and rain.

Then out with the parachute, a small break and then the easy, slow falling towards mother earth again. I even heard that my hair looked the same before and after the jump…

 

 

Read Full Post »

Solen skiner över den gyllene staden! Medans turister traskar stekande gator mellan kokheta historiska hus tar vi oss andra, inte lika turistiska, äventyret i hand och beger oss ut mot isvatten och sandstrand.

Tidig avfärd på lördag morgon mot efterlängtad dag vid strand och flod. Vi skickar de mindre äventyrliga i buss och själva blir det fyra hjul mot flodens lockelser bakom mången hästkraft. Ner med fot och kropp i isvatten för att dras upp och surfa på vattnets vågade våg med både skidor och bräda (wakeboard). Det blev inte många krascher inte. Vattnet var alldeles för kallt för det.

Vi flyr kylan i floden mot stranden. Väl där hittar vi de mindre äventyrliga och en turnerande Havana Club bar mer konceptet, salsa, kubansk rom och köp två drinkar så får du blanda din egen mojito. Mycket uppskattat! En lång dag i solen avslutas med bils färd hem för att stupa i säng utan att ha gjort annat än solat.. konstigt att det är så lätt att bli trött av att göra ingenting.

 

The sun is shining over the golden city! While tourists walk the steaming streets between the ever-warming stone fascades of historical Prague us not so touristic people takes adventure by the throat and races for ice-cold water and sandy beach (No, not a last minute trip – just Czech Republic).

Early bird on saturday morning towards long awaited day by river and beach. The less adventurous are sent with bus and the more adventurous we take the four wheels towards the delights of the river drawn by many a horse power. A jump in, first with foot and then with body, to the ice-cold river to be pulled up and to surf on the river waves with both skis and board. No time or want for crashes as the water was below freezing.

Happy with adventure we flee the river of ice to the beach where the less adventurous have stricken camp next to beach bar. We discover a traveling Havana Rum bar with the offer of buy two drinks and get to mix your own Mojito, with them coming all the way from Cuba how can we refuse them? A long day in the sun (and a Mojito or two…) is topped off with early bed as I am strangely tired for someone who has done nothing but nothing all day long.

 

Read Full Post »

Hej!

Vad gör du nu för tiden?

Varför hör du aldrig av dig?

Det var alldeles för längesen vi sågs.

Ni bubblar av frågor och jag svarar inte.

Efter stora påtryckningar vaknar bloggen ur sin vårlånga törnrosasömn och stiger likt Fågel Fenix ur askorna för att berätta om den tid som varit och den tid som kommer att vara.

Bloggen vill främst tacka alla sina kommentatorer och läsare som skänker den så mycket glädje och nöje.

Vad har då skett som ni inte riktigt meddelats om? Europa på fyra hjul, hopp med lite fallskärm, konsert med levande mobiltelefoner och ett alldeles fantastisk besök upp långt norr där solen aldrig går ner och sommarnatten aldrig tar slut (plus en massa mygg).

Uppdateringar kommer (Mer än en var tredje månad!).

 

Hello!

This wasn’t yesterday exactly.

Not even the day before that.

Its been a long time coming.

An all too long time gone by.

After a small deal of pressure the blog has awakened from its sleep of Spring and like the Phoenix rising from the flames the blog has awoken to tell of the time that has been and the time that is still to come.

First and foremost the blog wishes to extend its sincere thanks to all its commentators and readers that brings it so much joy and happiness.

What has now happened that you might not have been informed about? What about Europe on four wheels, jump with a small parachute, a concert with living mobile phones and a fantastic visit up to the far north where the sun never sets and the summer night never ends (plus a whole lotta mosquiots).

Updates will follow (more than once every quarter!).

Read Full Post »