Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2011

Ishockey!

Då jag själv är något av ett passionerat ishockeyfan och nationalsporten här nere på kontinenten är ishockey så ter det sig konstigt att jag inte tagit mig iväg till rinken tidigare. Sagt och gjort. I torsdags var det dags för den andra kvartsfinalen mellan Slavia Prag och Karlovy Vary. Med spänning såg jag fram mot att se vad Tjeckien har att erbjuda i ishockeyväg.

Den gula linjen mot Českomoravská och vi följde den lilla strömmen av människor mot den stora nya O2 arena. Arenan byggdes själv till 2004 års världsmästerskap och är en produkt sprungen ur de tre raka tjeckiska gulden i ishockey där i skarven mellan 1900-tal och 2000-tal. Själva arenan är en sk. multi-sport arena med plats för 18000 åskådare som mest.

As I myself is somewhat of a passionate fan of the game of hockey and the national sport down here on the continent is Ice-Hockey it must seem kinda funny that I have not seen a game yet. The time had come. On thursday the schedule said that the second game of the quarterfinals between HC Slavia Praha and Karlovy Vary and I decided to go. It was with excitement I looked forward to see what Czech Republic has to offer in the way of hockey.

The yellow line towards Českomoravská and following the small stream of people heading for the big O2 arena. The arena was constructed for the 2004 World Championship and was a direct result of the golden age of czech hockey when they won three straight gold medals in the last years of the 20th century. The arena itself is used for different activities and seats 18000 people as maximum.

Trots sin stora kapacitet var majoriteten av stolarna tomma och raderna fylldes av springade barn som ville se sina idoler vandra ut till isen (till höger på bild). Jag hade trott att en kvartsfinal skulle dra mer folk men om det var över 6000 åskådare så blir jag överraskad.

Despite its large capacity the majority of the seats in the arena were empty and the rows were instead filled with kids running around wanting to see their idols walk to the ice (on the right side of the picture).

Själva matchen var inte alldeles för imponerande då det saknades struktur och inget av lagen tycktes ha en riktig plan för hur de skulle spela. Det syntes också att lagen hade mötts kvällen innan. Något typiskt tjeckiskt var å andra sidan de knappt påklädda, och frysande, unga flickor (de var inte över 16) som två gånger var period hade till uppgift att sopa bort lite snö runt målen.

Det var kul och även spännande ibland och kanske är det värt en andra chans om något av lagen från Prag tar sig till finalen. Annars så är det också ett Världsmästerskap i Bratislava i maj men då Sverige spelar ute på landsbygden och biljettpriserna är ungefär 10 gånger så höga som en vanlig tjeckisk ligamatch så kan det få vara kvar på min ”att-göra-lista” ett par år till.

The game itself was not at all impressive as it lacked a bit of structure and not team seemed to have a really great game plan. It showed that the teams had played the first game just the evening before. Something typically czech was the barely dressed, and freezing I might add, young girls (no more than 16) who about twice every period came out and swept up some snow by the goal.

It was fun and exciting at times and maybe I will give it a second chance if I any of the Prague teams gets to the finals. As for hockey, there is a World Championship in Bratislava, but as Sweden plays in the outbacks and the ticket prices are about 10 times as high compared to a regular czech league game.. That might be on the to do list for a couple of years still.

Annonser

Read Full Post »

Spindleruv Mlyn

En fantastisk helg i de tjeckiska alperna (eller kullarna – beror lite hur du ser på det) med strålande sol, blå himmel, snö och massvis av skidåkning. Med stort sällskap så intog vi de blå (och ibland de röda) pisterna för att pumpa lite manchester och se när de mer ovana åkarna (några åkte för första gången) kastade sig dödsföraktande ut för pisterna och sen firades blåmärken och andra blessyrer på after skin.

An amazing weekend in the czech alps (or hills – depending on how you look at it) with blazing sun, blue sky, snow and lots and lots of skiing. With a big group of people we conquered the blu (and accidentally) the read slopes to pump some manchester and laugh when the less experienced (some skied for the first time) of us threw themselves without forethought down the slopes acquiring bruises of which they then bragged about at the after-ski.

Vädret var absolut fantastiskt, strålande sol i dagarna två!

The weather was absolutely amazing – blazing sun in two long days!

Det gick även nedåt, vi gav oss på jakt efter att testa alla backar i systemet  och det var något av en utmaning när liftarna snabbt fylldes med köer vid 10-11 snåret då tjeckerna (och en busslast danskar) tog sig ut i systemet. Vi andra, vi var uppe med tuppen och stod i kö innan liften ens öppnade. Jakten på den perfekta backen tog oss ut på äventyr genom längdspår och skogar – vissa var även så modiga att de gav sig ut på okänt territorium som slutade med att de fick vandra hem i över en timme med skidor och pjäxor för att de kom vilse. Vi andra mer rutinerade landade istället vid baren och beställde in en taxi för att ta oss hem (tyvärr missade vi hästskjutsen).

It also went down, we went hunting for all the slopes in the system and that was something of a challenge when the lifts quickly filled up with queues around 10-11 when all the czechs (and a busload of danes) ventured to the system.On the other hand, we had been up since dawn and was in line already before the lifts opened. The hunt for the ”Holy Grail” (perfect slope) took us on detours through cross-country tracks and forests – some of us were even so brave that they ventured out on the far reaches on the map marked with ”Here be Dragons” and ended up walking home in ski boots and with equipment for an hour or so. Personally we ended up in a far away bar ordering a taxi to get home (unfortunately we missed the horse carriage).

Den andra dagen (även känd som vilodagen) var mer karaktäriserad av solbadande pågrund av trötta ben och en långsam färd ner mot byn och bussen tillbaka till verkligheten. Som slog till hårt nästa dag då ingen av tjejerna kunde bära högklackat..

The next day (also known as the rest day) was more characterized by sunbathing with the phony excuse of ”tired legs” and later a slow descent to the village and the bus for a trip back to reality. Who hit some of us hard the next day when none of the girls could wear high heels..

Read Full Post »