Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2010

Nog finns det mål och mening med vår färd - 

men det är resan som är mödan värd. 

- Karin Boye.

Karin Boye får inleda dagens inlägg som ska handla om en resa. En resa till IKEA. Detta förlovade land, denna svenska borg på även de mest avlägsna platser, där svenskar med hemlängtan kan avnjuta köttbullar, lingonsylt, prinsesstårta och renkött samt vandra mellan kända och okända svenska namn för att bota sin rastlöshet. Om vi nu tar bort den romantiska dimensionen från detta svenska nationalmonument så består denna jättebyggnad av vilseledande namn (varför heter blomkrukan tex. fejka?), alldeles för många människor och skrikande barn. Det värsta är ändå alla lockelser som finns där  – sådant som lockar mig bort från listan jag upprättat innan jag åkte dit.

Med mål att inhandla, några mått, knivar och lingonsylt slutade dagens färd istället med;

—————–

Yes, there is a meaning in our journey —
But ‘tis the pathway, which is worth our while.

– Karin Boye

Karin Boye gets the honor of the first words in this post that will be about a trip. A trip to IKEA. This promised land, this swedish bastion always being there – even on the most remote places, a place where swedes with a longing of home can enjoy meatball, lingonberries, princess cake and reindeer while wandering among furniture named with both known and unkown swedish names to cure their longing. Let us now remove this romantic dimension from the monument of Sweden and see this gigantic building as it really is. Filled with misleading names (Why is the flowerpot named Fejka, to fake, ?), too many people and screaming children running around like small madmen/madgirls with their parents hopelessly trying to catch them. The worst is anyway the inviting things on the side that has nothing with your trip to do – that makes you stray away from the list you have made.

I went there wanting to get; knives, lingonberry and some measuring, instead this is what I came home with:


Tack IKEA. Nu blir det än mer timmar på gymmet.

Thanks IKEA. Now I’ll have to spend even more time on the gym.

Annonser

Read Full Post »

TGIF!

TGIF eller – ”Than God Its Friday” – ett vanligt uttryck för oss kontorsdrönare när helgen börjar närma sig, planer börjar smidas och ränker listas för helgen diverse aktiviteter. Just denna fredag vår något av ett undantag då jag fortfarande hade träningsvärk från onsdagens övningar i gymmet och hade stora (jag överdriver lite för att få lite medömkan här) bekymmer med att röra armarna över axelhöjd.

Vi har nämligen börjat gå tre gånger i veckan till gymmet och det kändes verkligen – fredagar är vanligtvis de jobbigaste dagarna där vi verkligen jobbar genom hela kroppen tills den skriker av smärta – den här fredagen var inget undantag.

Alla fall – en fredag bland andra:

08.00 till bikupan för arbete.

08.15 gröt! Havregrynsgröt med lingonsylt och mjölk – mums!

10.15 Morgonmål

11.00 lunch!

14.30 eftermiddagsmål – idag yoghurt och äpple.

16.00 Gröt! Havregrynsgröt med lingonsylt och mjölk – mums!

17.00 Slut – helgen är här!

17.25 Gym. Väskan vägde tungt på axlarna (träningsvärk!) när jag de långa stegen vandrade till gymmet, finnarna var redan där och vi insåg snabbt att då vår vanlige tränare ”Z” (efter Zorro även om han lätt skulle dänga honom, även om Zorro fick sin värja) var i Köpenhamn på nån tävling och istället var det Jakub som skötte grejerna. Grejen är den att vår tjeckiska är ungefär lika bra som Jakubs engelska… vilket vill säga inte alls.

18.30 jag, överlevde, knappt – det kommer att kännas i alla muskler…

19.15 Beachparty – det är avslutning på Accenture Olympics på ”Zlute Lazne” – då jag kommer sent efter gymmet slår jag mig ner på läkaren med en pizza och ser på beachvolleybollen.

20.15 efterrätt med morot, något grönt som inte var gurka, jordgubbar och jordgubbar i choklad.

20.50 – hemgång. Mot sängen!

—————–

”TGIF” or – ”Than God Its Friday” – a common expression for us office drones here in the Glass Cube Honeywell when the weekend is approaching. Plans are being made for the diverse activities that the upcoming weekend offers (most of them somehow include alcohol strangely enough). Although this friday was something of an exception as my muscles still ached with pain every time I tired moving my arms above my shoulders as the pain had not lessened since the gym on wednesday (The author might be over-exaggrating the ”pain” a little bit to gain some pity).

We have started to go to gym three times a week and it really felt – fridays are usually the day when gym is at its hardest, where the whole body gets a work through and leaves the muscles screaming of pain and work (Which is a good thing). This friday was no exception.

So – a friday as any other:

08.00 Work starts in the Glass Cube Honeywell.

08.15 Porridge!  Oatmeal porridge with lingonberries and milk.

10.15 Morning meal.

11.00 Lunch!

14.30 Afternoon meal – yoghurt with apples.

16.00 Porridge!  Oatmeal porridge with lingonberries and milk.

17.00 End of the work week! Hello weekend!

17.25 Gym…. The bag hanged heavy on the shoulders as I with long and slow steps walked towards Crossfit, the finns were already there and todays big surprise was that our trainer ”Z” (From Zorro – eventhough he would kick Zorro’s ass anytime) is in Copenhagen on some competition and today Jakub was running the show. The thing then is that Jakubs english is as good as our Czech… which says not at all.

18.30 I, survived,  barely – this my muscles will remind me of for the rest of the weekend.

19.15 Beachparty! Last time of the Accenture Olympics and a grande finale at Zlute Lazne with beachvolleyball and such. Since I came late from gym I found the bleachers and sat back to enjoy the beach volley with a pizza.

20.15 after-pizza snack with carrots, something green which I thought was cucumber, strawberries and strawberries in chocolate.

20.15 – Time to go home. The bed is calling my name and my muscles are aching (and I like it!)

Read Full Post »

Ibland (ganska ofta) har det blivit så att tiden passerat utan att den har dokumenterats ordentligt. Bloggen har helt enkelt saknat innehåll många gånger och detta var ju inte bra. Det är inte så en blogg ska fungera – det är lite som att ha en bok med tomma sidor ibland. Oerhört frustrerande kan jag tänka mig som trogen bloggläsare…

Då jag inte är någon skribent (Lite som talaren som ställer sig upp och säger ”Jag är ingen talare..” och ändå håller låda tills alla somnat) låter jag bilderna tala:

Sometimes ( Very often ) the fact is that time has passed without being properly documented. The blog has been missing the action many times and that is not a good thing. That is not how a blog is supposed to function – its like having a book with empty pages. Very frustrating I can imagine for my faithful readers…

As I am no writer ( Just as the person just about to hold a speech starts with ”I am not a good speaker…” and still talks until everyone is asleep) I will let my pictures do the talking:

—————–

Vi har lekt lite med färg och övat sådana saker jag gjorde i en blåsig plats långt uppe i norr 2004-2005.

We have fooled a round a little with paint and did such things that I did in a windy place far up north in 2004-2005.

Sen röstade vi även mitt i alltihopa – men det var inte så mycket att ta foton av, vi hade inga vakter utanför vår ambassad inte…

I have also done my duty and made my voice heard in the general election of 2010 – but there was no photos necessary as this embassy did not have any armed guards..

En solig söndag testade vi även flodens bärkraft;

We did also try the buoyancy of the river;

Sen var det en traditionsenlig kräftskiva med stoooor marängschwiss;

Then we had the traditional crayfish party with a laaaarge marängschwiss;

Glömde nästan, det var en kväll med tapas också;

Oh yes, there was a night of tapas too;

Tills nästa gång.

Until next time.

Read Full Post »

The end… slutet.

Dejvicka, 23.45

Vi väntar på tåget. Stämningen är hög… var är de andra?

We are waiting on the train, the temper is rising. Where are the others?

Muzeum 23.57

Tågbyte, vi ser inget av de andra lagen.. var är de?

Change of trains, no one else spotted. Where are they?

Hlavni Nadrazi 00.01

Tågets dörrar öppnas och vi springer upp för rulltrapporna, får konstiga blickar från övriga turister när vi likt galna hundar (fast utan fradga) springer förbi dem upp för trapp och rulltrapp. Upp, upp, mot skåpen där våra grejen och telefonnumret vi skulle ringa fanns, upp höger, nej vänster! Ner för en ramp, runt ett hörn – där är skåpen, var är vårt nummer?

The doors of the train open and we rush up the escalators, met with strange looks from the other people around when we, like mad dogs sprint past them shouting in some unrecognizable language up for stair and escalator alike. Up, up! Towards the lockers with the phonenumber we need to call, up right, no left! Down a ramp, round a corner – there are the lockers which is our number?

Hlavni Nadrazi 00.04

Fumlar med nyckeln, upp med skåpet, fram med telefonen skicka sms, nu fort foto för att bevisa vad klockan är.

The key won’t fit, open the locker, quick, quick, phone and send the text, quickly a photo to show what time it is.

00.06

Attackera två ovetandes turister med en önskan om att ta kort med oss här nu, fort, få med klockan på bilden!

Ambushing two unknowing tourists with a wish to take a photo of us here and now, quickly, did you catch the time?

00.07

De första smsen går ut till de andra grupperna… kommer de att svara och säga att de redan är här?

The first texts to the other groups – will they reply and say they were back long ago?

00.10

Inget svar. Glädjen är stor. Mot puben!

No answer. Happiness! Towards the pub!

00.41 Okänd pub / unknown pub

Första svaret! Grupp 1 är tillbaka.

First answer! Group 1 is back.

01.04

Vi möts upp på puben för en segerdrink – eller tre.

We meet up at the pub for a victory drink – or three.

02.00

SÖMN!

SLEEP!

04.03

Andra svaret grupp 2 är tillbaka – halva gruppen alla fall.

Second answer, group 2 is back – or half of it anyway.

04.40

Hela grupp 2 är tillbaka. Alla klarade det.

Everyone is back. Everyone survived!

Read Full Post »

Motorvägen i mörkret

Med en reflex, en ficklampa och lite mod hoppas vi på att få lift där ute någonstans mitt på tjeckiska landsbygden. På motorvägen svischar bilar och lastbilar förbi i en hastighet som inte alltid känns laglig, en efter en passerar de och vi börjar fundera på om att vi får den hårde vägen vandra när en skåpbil som passerat oss stannar och börjar backa.

Vår blondin som tidigare stormat den lokala puben tar med älgakliv skåpbilen i besittning genom att slita upp dörren mitt på motorvägen och kastar sig bokstavligt in medans vi andra fortfarande springer. När vi är där har hon redan övertalat chauffören att inte stanna i den lilla by han bor i utan köra oss de tre mil längre än den som det är till Prag.

Lättövertalad var han, om det beror på vår blondins vackra leende och övertygande tjeckiska eller det faktum att chauffören inte sovit på 30 timmar och varit till Amsterdam och vänt för att leverera en apa låter vi vara osagt…

Tur var att han hade en stor burk energidryck, en snabb, röd skåpbil och en berättelse om hur han varit till Amsterdam och vänt för att levrera en apa.

Han berättade också att det enda skälet till att han plockade upp oss var att han såg en grupp liftare bakom oss som han precis missade…. Vår tur deras otur.

Till Dejvicka och tunnelbanan… en kvart innan midnatt är  vi tillbaka i Prag. Vi var nästan tillbaka snabbare än vad det tog oss att åka ut… frågan var nu bara när vi väntade på tåget och var så nära;

Var vi först?

Read Full Post »