Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2010

Knappt innan kamerablixten slutat blända hörde jag snabba steg som rundade ett hörn och försvann i fjärran, jag såg mig omkring, upptäckte att mitt lag försvunnit och satte snabbt av efter dem. Ett hörn, en gång och en dörr senare hittar jag mig ståendes i den lokala puben där byns alla tjugo invånare sitter med ögon stora som tefat, öppna munnar och bara stirrar på denna blonda uppenbarelse som med myndig tjeckiska förklarar att;

”Vi har ett problem – ni ska lösa det åt oss. Vi är med på en tävling, utan pengar, telefoner eller annat behöver vi komma tillbaka till Prag så fort som det bara går. Vem kör dit oss?”

När den första överraskningen lagt sig och byborna sett att det inte var någon utomjording som stod där i deras egen bar blev reaktionen ”Äsch, ta en öl istället så löser det sig mot söndagen…” Vi fick alla fall veta att vi var i mitten av ingenstans alls med sex kilometer till motorvägen.

Barely before the flash had disappeared the sound of quick feet running around the corner and down the hill was the only sound in my ears, I looked around – saw that my team were gone, grabbed my bag and started the pursuit. A corner, a passage and a squeaky door later I find myself standing in the local pub where all 20 of the village inhabitants are sitting with eyes big as saucers and open mouths, just staring at this blonde revelation who in the language of the locals with authority in her voice declared that:

”We are having a problem – you are going to solve it for us. We are in a race, no money, no phone and we need to get to Prague as fast as possible. Who will drive us there?”

When the first moment of surprise had passed and the locals seen that it was no alien standing there in their own pub the reactions were ”Ach, come sit, have a beer and we’ll figure something out when sunday comes…” Atleast we found out that we where in this small village in the middle of nowhere with six kilometers to the motorway.

Annonser

Read Full Post »

Resan mödan värd?

Bloggen har varit vilse, förlorad i den tjeckiska vildmarken. Vandrades längs mörka vägar iklädd reflex utan att veta vart den varit – med endast som mål att hitta tillbaka till den gyllene staden någonstans långt borta bakom horisontens krökta kant under månens sken – allt på grund av en galen idé.

Om en belgare kommer förbi och förklarar att det ska ordnas en utflykt (eller ”dopping” som det kallades…) där vi ska bege oss till okänd destination med förbundna ögon någonstans mitt ute i den okända tjeckiska landsbygden och sen ta oss tillbaka till Prag så fort som det är möjligt – hade ni gjort det då?

Det var frågan jag satt och funderade på när bussen tog oss ut genom Prags förorter på fredag eftermiddag, utan att kunna se ut satt vi där en undrande skara människor. Alla var vi lika ovetande om målet med vår färd, annat än från den djupaste dal i den mörkaste tjeckiska landsbygden skulle vi ta oss tillbaka till Prag innan kräftkalaset på lördag kväll…

När timmarna gått och började ticka upp mot tre efter att vi lämnat Prag, mörkret hade lagt sig utanför och vi kunde skymta trädtopparna utanför bussens fönster, längs den slingriga grusväg som vi åkte, ett och annat hus skymtade också förbi innan resan tog stopp och vi nått vår plats mitt ute i ingenstans alls.. en tjeckisk by vi aldrig tidigare hört talas om.

Bussen lämnade oss och när dess lampor sakta försvann bakom kröken lade sig mörkret återigen över den tyska byn, det enda kvarvarande ljuset var det från kamerablixten då ett gruppfoto togs av alla oss modiga/dumdristiga som antog utmaningen – hur många skulle komma tillbaka?

The blog has been lost in the czech wilderness. Walking along dark dirty roads dressed in only a reflex without knowing where it was – only knowing that it had to find its way back to the golden city somewhere beyond the rounded horizon under the guiding light of the moon – all thanks to a crazy idea.

If a belgian comes by and explains that there will be and adventure (or dropping and it was called…) where we are heading for an unknown destination with eyes closed somewhere in the middled of nowhere in the czech countryside and then get back to Prague as fast as it was humanly possible – had you then done it?

That was the question I had in my mind as the bus took us away from Prague on friday afternoon, without being able to see outside the bus we sat there, a questioning group of people. All unknowing of the goal with our trip other than it was in the deepest of valleys in the darkest part of the czech countryside and we had to get back to the golden city before the Crayfish party on saturday evening…

As the hours went by and slowly ticked past three after leaving Prague, the darkness had fallen outside and we could barely recognize the tree tops outside the windows of the bus along the winding forest road we went, a house or two also passed before the bus abruptly stopped and we had reached our end-point in the middle of nowhere – a czech village we never before had heard about.

The bus left us behind and as its lights slowly disappeared behind the hill further away darkness once again laid its blanket over the village, the only remaining light was the one the flash of the camera with one group picture of us brave/stupid ones that took up the challenge – how many of us would come back to the golden city on one piece?

Read Full Post »

Den gyllene staden med sina tinnar och torn har bjudit på många vandringar i dess vindlande gränder, kryssandes mellan turister och lokalbor till och från platser av historisk betydelse (och en och annan bar skall erkännas). Nu senast vandrade vi vidare utanför de typiska turistmålen upp mot metronomen och platsen där Stalin tidigare stått (nu ska de tydligen ställa ditt nån berömd artist istället…) vidare förbi dem upp mot slottet och utsikten över staden. Där bokstavligt talat snubblade vi över något som jag knappt visste fanns – Slottsträdgården.

Det var en vacker trädgård, en stor park som gjord att spatsera i de där långa varma sommarnätterna under månens sken. Nu var vi där på dagen och fick se några söta hökar och en och annan uggla:

The golden city with its hundred spires has many a walk to offer in the winding alleyways where we have to cruise between tourist and local alike going from one place to another of historical importance (and quite a few bars too, that has to be admitted). Last walk was along the river, away from the typical tourist attractions up towards the metronom where the statue of Stalin earlier was erected before it was blown to pieces. Now is apparently the idea to put some other plastic statue there of some so call celebrity – i wonder if there’s something the children will be allowed to play with?

To stay on the track, we walked further along the Letna park, up towards the castle and the view of the golden city, on our way there we just happened to stumble upon a new acquaintance, one I’ve only heard about – The Royal Garden. Its a nice park to stroll in, especially in the long and warm summer nights guided by only the light from the moon. Now it so happened that we were there in broad daylight and just came across some cute birds.

Read Full Post »

Under nästan en månads tid har den varit där, den skrattande sälen, alltid liggandes på samma plats, i samma fotografi, den vrider sig som full av gapskratt med munnen vidöppen, armarna som klappar sig själv, benen uppåt och påväg att ramla över för den har så roligt.

Jag undrar bara vad det är den har sett? Kan det vara bilden av fotografen som ligger gömd i den enda busken på stranden, med gräs i sitt hår, kamouflagemålad och med ett objektiv så långt att det behöver stöd för att inte brytas av?

Det är en utställning som varit i Prag nu.

For almost a months time now, it has been around, laughing all the time, it stays in the same spot, in the same photography. Turning around, the mouth is wide open as from an uncontrollable laughter, the arms are clapping its body as the legs are in the air and its on its way of falling over because its having so much fun.

I have been wondering what makes it laugh so, can it be the image of this photographer hidden in the only bush on the beach with grass in his hat, a face full of camouflage paint and this ridiculously long objective that needs support not to break?

Its about a show that’s been in Prague now.

Read Full Post »

Genom forsande regn i den virvlande floden, upp för hala klippor, med knivskarp kunskap och rävar bakom öronen var helgen en stor succé. Fram mot kvällningen, efter middagen och innan varulvarna satt klorna i församlingen var det dags för prisutdelning till bästa lag. Vinnarpriset var, förutom bubbel, rosébubbel, en handduk, badskum och kondomer med jordgubbssmak (Teambuilding, hallå?) en middag på Ambiente.

Through the pouring rain in the whirling river, up along slippery hills, with razor-sharp knowledge and a few foxes behind the ears the weekend was a great success. When the sun had gone to rest and the stars had filled the dark sky, when dinner was eaten and before the werewolves had put their claws into the gathered guests the time had come for celebrations and awards for the winners. The winning prize was, without forgetting to mention; sparkling wine, rosé sparkling wine, a towel, bathfoam and condoms with strawberry taste (Teambuilding, Hello!?) a dinner at Ambiente.

… när som firandet av det vinnande laget tog far och baren öppnades förvandlades natten till dag innan de sista människorna tog till sängs och kramade kudden. Innan natten var över hade vi dock tagit oss igenom både en plåtning och ett eller två nakenbad.. men det är en annan historia.

… as the celebrations of the winning team went underway and the bar was opened the night turned into day before that last people went to bed after a long and hard night. Before the night was over though, we had ventured past both a photo shoot and a skinnydippin’ even or two…but that’s another story.

Read Full Post »

Mycket vatten blev det. Mot mörkrets infall smattrande de tunga dropparna mot hotellets tak och väggar. Den lilla floden, Zazava, utanför började så lite fyllas och lördagens äventyr vankades med kanotfärd i regn ner med strömmen mot en slottsruin på en kulle någonstans bortom flodens krökar.

A lot of water it was. When darkness had fallen the first of the heavy drops of rain came down from the dark sky smashing and crashing against the walls and roof of the hotel. The small river, Zazava, outside slowly started to fill and the adventured of saturday with a canoeing trip in rain following the stream, down towards the ruin of a castle on a wet and slippery hill somewhere beyond the creeks of the river.

Vi började vår färd i tidig gryningstimma (klockan 09 på en lördag) med frågesport under tak då regnet ännu inte gett med sig innan vi modig tog vårt pick och pack och placerades i kanoter ovanför dammen på bilden för att lära oss att paddla. Innan vi med mod och våghalsighet tog fart och åkte ner över kanten mot äventyret…

Our trip started in the early morning (at 09.00 on a saturday) with the quiz under the roof as the rain not yet had given up its falling. Before we took our things and placed in canoes we started above the dam on the picture above to learn how to paddle. Before we bravely and with great fear of falling followed the water over the edge and towards adventure…

Read Full Post »

Teambuilding…

Vi var iväg på teambuilding en regnig helg i juli. Det tog ett tag att återhämta sig därav den sena bloggningen… Efter jobbet, sextiden sådär lämnade bussen Chodov för en tur mot okänd destination. Det enda vi visste var att det skulle vara mycket, mycket blött – Regnkläder var således med. Efter en lång bussresa längs slingriga småvägar i lång bilkö var vi framme…

We where heading to the teambuilding a rainy weekend in july. It took some time to gather my strength after it, therefore the late blogging… After work, at sixish, the bus left Chodov for a tour towards an unknown destination. The only thing we knew where that it would be very, very wet – Rain clothes were the first thing packed. After a long bustrip on winding roads in the Czech countryside in a long line of cars we finally arrived…

Låt oss säga att tjeckien helt plötsligt levde upp till sin status som gammalt östland…

Let’s just say that Czech Republic lived up to its heritage as an old eastern country…

Hotellet såg, lite sparsmakat ut på sina ställen.

The hotel was kinda, sparse decorated…..

Vinkällaren var väl inget att hurra för…

The wine cellar wasn’t really anything to be impressed by…

Read Full Post »

Older Posts »