Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2010

Söndagen var över oss, planen hade varit paint-ball men då motståndet ansåg sig vara alldeles för dåliga för att ens ha en chans mot mig valde vi att skjuta på det en tid.

Istället var budet tivoli för att liva upp den gråa söndagen. Sådär vi tresnåret skulle vi träffas och fransmannen skulle visa fransk punktlighet för en gångs skull efter att alltid ha varit sen. Vi kan väl säga att det inte gick så bra. Vid halv fyra dök han upp i kostym, som alltid.

The sunday was upon us, the battle plan was to ”play” paint-ball but as the opposition wasn’t prepared to get their asses kicked by me we chose to shoot on it for some time.

Instead the bid was funfair to get som excitement in the otherwise dull and grey sunday. Around three were we supposed to meet and the frenchman told us that this time he would show off some french punctuality after always being late. How it went? At three thirty he showed up in his suit as always.

Tivolit var uppbyggt runt Prags evenemangsområde byggt för världsutställningen för snart en 100 år sedan. Vi vandrade mellan attraktioner med lösa skruvar och hus som såg rivningsfärdiga ut, på väg mot den häftigaste attraktionen som tivolit kunde bjuda på.

The funfair was set up around Pragues old exhibition gorunds built for some world fair a hundred or so years ago. We wandered around attractions with loose screws and old houses on the brink of falling apart, looking for the most awesome ride we could find.

Upp och ner, ner och upp, runt, runt, runt, karusellen gick snabbt och utsikten upp och ner över Prag var intressant och inte att missa. Ryskan bredvid mig skrek som en femåring hela resan och bad om förlåtelse, för vad undrade jag då jag bara känt henne i en kvart eller så.

Upside down, downside up, round, round and round a couple of times. The russian was screaming as a small girl all the time, praying to forgive me – which was rather strange since I’ve only known her for fifteen minutes. Anyways the ride was fund and the upside down view of Prague was interesting.

Vi kom alla fall ner levande och efter att ha fått en lektion i pilbågsskytte av fransmannen (han hade skjutit förut) var det dags för radiobilarna!

Vad kan jag säga om dem? Att det är svårt att köra med en hand och ta foton med den andra – Jag krockade hela tiden med alla andra, de visste inte att det är vänstertrafik som gäller med radiobilar…

We got down in one piece and no forgivness was necessary. After being taught a lesson in  archery by the frenchman (He had done it before) the next stop was the bumper cars.

What to say of them? That driving with one hand and trying to take pictures with the other isn’t an easy game – I kept bumping into the other people, don’t they know its left that is the right way when driving bumper cars?

Sist men inte minst – Kamikaze – attraktionen där du blir inlåst bakom galler och bom har sloganen:

Last but not least the ride known as ”Kamikaze” – where you get locked in behind bars has the slogan;

Tror ni vi testade?

You think we tried it?

Annonser

Read Full Post »

Nuff said – En bild säger mer än 1000 ord.

Bilden hittade jag på mitt skrivbord i morse, vid 08.30 när jag kom till jobbet. Jag behöver kanske inte nämna att det var en hård dag med alla slovaker?

The note was found on my desktop today at 08.30 when I arrived for work. I don’t need to mention that it was a hard day at work with all the slovakians?

Read Full Post »

Kvällen innan våren kom till Prag, då staden fortfarande var mörk och kall. Drog vi till stranden. Med soffliggarna och människorna på jobbet hade det utlovats en strandfest, med öl, pool och krokodil. Inne i en lägenhet, inte alldeles för stor, fick det plats fler människor än jag sett tidigare – då har jag ändå varit i Beijings tunnelbana i rusningstid. Alla klädda i olika variationer av strandmode, några från tidigt sjuttiotal, andra från tvåtusental och någon med så lite kläder som möjligt.

Lägenheten var packad med människor, fanns det hjärterum så fanns det stjärterum. Vissa lärde jag känna bättre än jag någonsin trott när jag försökte gå genom rummet andra lärde jag inte känna alls tillräckligt bra. Stämningen var hög och musiken likaså. Tills grannarna klagade och lagens väktare dök upp. Första gången bad de oss snällt att sänka volymen, andra gången sa det att nu fick det vara nog. Alla ut och gå hem. Alla 50+ skulle ut genom en hall som tog som mest tre personer samtidigt, kläder låg i drivor och skor var försvunna under andra skor som var gömda under än mer kläder.

Med borttappade skor fick jag vänta till slutet, se alla andra gå hem först. Tjejen på kryckor som kallade polisen för dumma i huvudet, blondinen som gick långsamt i väg med den största bong mellan sina läppar som fick polisernas ögon att bli stora som tefat och alla andra, vi var så många att en av poliserna tog upp sin mobil och tog ett kort av röran.

Kvar till sist innan jag mina skor fann, det var knappt så att jag hem hann, innan gryningsljuset kom med löften om vår.

It was the night before spring came to town, when it still was dark and cold. It was the night we went to the beach. Everyone was there, cute girl in curly hair, Pete the crocodile, the beer-pong, we even had a pool and kegs of beer. There were people everywhere, kitchen was filled with americans playing beer-pong, the guy from the embassy was playing the ladies in his shirt from the late seventies, all dressed in beach wear.

The spirits were high all through the nigh, all until at not so late the neighbors started contemplate. Calling the police who kindly asked us to turn down the music, please. When they for the second time came, they felt the party was kinda lame, telling us to take a leap we all tried to find our clothes in the heap. Loosing my shoes, I had to wait for last, the police lady gave me a mat so i would not freeze my toes. Passing us, the waiting ones, was girl on crutches cursing at police, blonde girl with bong so big the police could not believe their eyes.

Finally I found my shoes and towards home I slowly could walk, doing the midnight talk, of a great evening, one of the best i’ve had, so it was not at all bad, only sad – that it ended so early, more time would have been great, surly.

Read Full Post »

Efter att ha läst skräckhistorier om inställda tåg, översnöade människor och allmänt kaos (Fast bara från den södra delen av landet konstigt nog) i den fjällhöga nord tänkte jag med några bilder visa hur en vacker vårsöndag i Prag med plusgrader, strålande sol och klarblå himmel kan se ut. Bara för perspektivets skull så klart.

After reading stories of terror about cancelled trains, snowed in people and a general chaos (Only from the southern part of the country strangely enough) in the cold north I thought that I should, with some pictures, show how a beautiful spring sunday in Prague with a few degrees plus, shining sun and a clear blue sky can look like. Only to show another perspective of course.

Read Full Post »

Här kommer Pragvåren, det har jag lärt mig.

Som den gode Winnerbäck sjunger. Prag idag var en strålande vårdag, klarblå himmel, strålande sol, några plusgrader och en ren fröjd att spatsera fram bland vilsna turister på stadens gator. Lunchen blev på en undangömd restaurang med tillhörande teater mitt i centrum som var väl värt ett besök, undangömd bakom stora portar nere i en källare utan några utmärkande skyltar låg den undanskymda pärlan.

Medlemmarna i ”Operation Obertauern” (använd tyskt uttal så låter det rätt) var samlade för att diskutera igenom den sista tidens  utveckling och finalisera planerna på en weekend i de österrikiska alperna. Nybakat bröd klubbades igenom som ett måste varje morgon och vår stjärnkock hade lovat att så skulle det bli.

Förresten, när jag ändå är inne på ämnet – sugen på att hänga med? 😉 Mars, Alper, ski-in, ski-out, solsken, after-ski.

Here comes the Praguespring, that I’ve learned.

As the good Winnerbäck sings. Today Prague was showing of a brilliant spring day, clear sky, shining sun and a few degrees plus the pleasure was all mine navigating past lost tourist on the streets of the city. Lunch was a hidden gem with adjoining theatre in the middle of the centre, well worth a visit, hidden away behind large oak doors down in the basement without any signs the hidden gem was hidden.

The members of ”Operation Obertauern” (Please pronunciate with german accent) where gathered in the hidden away cellar to finalize the last plans for that amazing weekend to be in the austrian alps. New baked bread had been seen as a necessity each morning and our master chef promised that it should be that way.

Oh, while I’m on the subject; Wanna join? March, Alps, ski-in, ski-out, sunshine, after-ski. 😉

Read Full Post »

Det är en utmaning att flytta till ett annat land. Det mest är nytt – även om världen är nog globaliserad så jag inte behöver leva endast på den tjeckiska maten så finns det alltid saker som inte fungerar alls som hemma.

Ta bageriet som exempel; någon dag i veckan går jag förbi ett bageri på väg till jobbet för att köpa en frukostmacka, varje gång försöker jag be om en ostbaguette (Bagueta Syr). Varje dag får jag något helt annat, jag har försökt att peka, uttala det på olika sätt men det spelar ingen roll jag får aldrig den baguette jag beställt. Kan tyckas trivialt och att jag bör jobba på tjeckiskan kanske?

Den största utmaningen hittills kommer faktiskt från Sverige. I hela den Tjeckiska Republiken har jag börjat med ett svenskt pussel, det kommer förmodligen aldrig bli klart – inte på en 3-5 år än;

Ärligt talat är 3-5 år inte alls tillräckligt lång tid för ett sånt här projekt.

Det är skönt att ha lördagen räddad alla fall 😉

It is a challenge, moving to another country. Most of the things are new – even if the world is globalized enough so I don’t have to survive only on the Czech cuisine there are other things that doesn’t work even remotely familiar to those of my home country.

Take the bakery for a an example; A couple of times a week I pass by this bakery on my way to work and I go in to by myself a breakfast baguette with cheese (Bageta Syr – or however they pronounce it). Every time I get a different baguette than the one I tried to order. I’ve tried pointing but it doesn’t help, I’ve even tried pronouncing it differently still it does not help. It may seem like a trivial thing and that I should practice my czech a bit instead?

The biggest challenge found so far in CZ comes actually from Sweden. Here in Prague I have started with a Swedish Puzzle, it will never be finished – not in the recommended 3-5 years atleast;

On the positive side – I have my saturday night saved 😉

Read Full Post »

Den gyllene staden är grå och trist. De vindlande spännande gränderna är packade med turister som laxar i en laxask. Charmen har försvunnit, inkastarna till barer, restauranger, strippklubbar och diverse drogmissbruk är inte lika exotiska som tidigare. Jag vet inte när det började – men jag led av hemlängtan – längtan efter den Fjällhöga nord, efter ett språk jag förstår, en kultur jag känner och en kyla som gör skäl för namnet.

Det var dags att återvända hem. Upp för snöklädda kullar vandrade vi. Allt längre norrut snart låg stadens ljus och ljud bakom oss. Framför våra fötter låg äventyret. Holländskan hade lockat med exotisk dans och storslagna utsikter i mörket – som en blind följde jag henne i spåren mot den kalla nord och;

The golden city is grey and boring. The exciting alleys are packed with tourists, chopped together like salmon in a salmonbox ( Yes, its a swedish saying). The citys charm is gone, the drugdealers, the barkers to the restaurants, bars and stripclubs are not exotic any more. I don’t know when it started – I was starting to get home sick – I longed for the cold north, for a language I could understand, a culture I could know and a winter cold so cold it freezes my bones.

It was time to return home. Up for snow clad hills we walked. Further and further away towards the north and soon the city lights and sounds were behind us. Up front lay adventure. The Dutchess had made promises of exotic dancing and amazing views in the dark of night – as a blind man walking I followed her steps towards the cold north and;

Det var en fest med Bollywood tema för Soffsurfare (Soffliggare?) i den svenska ambassaden i Prag. Det var god mat, damer i överflöd och fantastiskt roligt.

There was a Couch-Surfing Bollywood Style party at the Swedish Embassy.There was good food, exotic beauties in abundance and amazingly fun.

Nu har jag inte tid att skriva mer – jag måste lägga till ambassadören som vän på facebook.

Now I cannot write anymore – I have  to add the ambassador as a friend on facebook.

Read Full Post »

Older Posts »