Why we figh… go to gym.

In a real Crossfit Spirit I have decided to explain why I go to Crossfit Praha.

As in why I three to four times every week through, rain, snow, sunshine and and storms drag myself to a desolate gym that is spartan with no machines, no mirrors, no egos and only one shower (sometimes with warm water). Where I am paying to drag, lift and carry heavy weights while I do jumps, squats, lunges, push-ups, pull-ups and god (that is Mr. Z for the rest of you) knows what. For a training regime we voluntarily drag ourselves through as fast as possible while we can barely breath, stand or keep running although we keep trying until we are done. Giving up is not an option. All this muscle pain, muscles screaming for air, heart beating so hard it almost jumps out of the rib cage while I know that I have ”only” (that is with 30 kilos), 40 thrusters, 10 burpees, 40 box-jumps, 10 burpees, 40 push-press and 10 burpees until I am done. While I know that tomorrow won’t be any easier.

Why then? Because I want to:

- Look better

- Perform better

- Feel better

Naked!

 

Oh, and we also have a very cute dog….

8 veckor.

Det är tiden som passerat mellan en lördag i januari och en lördag i mars. Det är också den tid mitt gym har haft en tävling i att komma-iform-till-sommaren-stil där det handlar om att äta rätt, träna rätt och sova rätt. Själv har jag deltagit utom tävlan. Dels för att jag insåg rätt tidigt att jag inte skulle ha någon chans att vinna och dels för att det är en fantastisk rolig grej och en utmaning. Att ändra sin egen kosthållning till den milda grad att jag undviker allt vad potatis, ris, pasta och framför allt sötsaker heter.

Det var alltså 9 veckor sen nu. Hur det var?

Det var en utmaning, från början att radikalt ställa om mina kostvanor från mycket, pasta, ris och en del snabbmat till en strikt diet med egentligen bara kött och grönsaker. Personligen så fick jag ett uppvaknande av hur mycket ”dålig” mat jag åt och hur lätt det var att stoppa i sig små sötsaker som lite choklad, godis eller annat när jag var hungrig.

Med tiden så blev det lättare, jag fick ta in fler mellanmål med frukt och yoghurt samt äta mer när jag åt på mer regelbundna tider. På plussidan så har jag insett att min Paleolitiska diet har låt mig behålla mina energinivåer jämnare över dagen och även om jag äter mig mätt så är jag aldrig sprickfärdig som det har varit ibland med pasta, ris och snabbmat. Sen att jag lyckades öka mina prestationer ordentligt i gymmet och må bättre än vad jag gjorde tidigare är en rolig effekt av det hela.

Tävlingen tog som sagt slut för en vecka sen. Hur jag firade att det var över?

Med socker, godis, kakor, snabbmat i mängder och magont. Helt klart hade jag lärt  min kropp från att gilla modern mat fylld med tillsatser och färgämnen. Reaktionen blev sockerchock och ett sötsur som kom som ett brev på posten.

Det är å andra sidan skönt att tävlingen är över så jag kan äta en tårta om någon fyller år, eller glass eller nått annat utan att känna dåligt samvete över det. Även om jag vet att det inte är bra för min kropp att äta allt sött, sockrigt, chokladfyllt som jag gjorde tidigare. Det leder inte till någon lycka, jag blir bara mer hungrig nästan direkt efter jag ätit chokladbiten och den sätter sig bara runt magen.

Då jag sovit tidigt och kunnat sova ut ända till 8-9 på helgerna har jag haft hela dagarna på mig att utforska Prag istället för att komma hem där vid 8-snåret och tillbringa dagen i sängen tyckandes synd om mig själv och vilja bränna upp mina kläder som luktar rök, rök och mer rök. Naturligtvis tog jag då chansen att hinna före pensionärerna till lördagens Saluhall med färsk frukt som öppnade redan 08… (även om vi inte var där före 09 – nån måtta får det vara) och efter en lång fika med en inte alls speciell morotskaka var dagen bara barnet så det blev en sväng till Naturhistoriska Muséet högst upp på Václavské namesti också.

Där har de en imponerande stensamling med stenar från alla världens hörn och några från yttre rymden (fast efter några hundra olika stenar i alla dess former så blir det lite, tungt?). Så har du ett stort stenintresse rekommenderas museet varmt. Annars går det också att se utställningarna över Tjeckien/Tjeckosolovakien/Slovakiens historia (helt på tjeckiska).

Nu blir det sömn och uppladdning för morgondagens gym, jag ser ju att andra blygare håller full fart med triathlon och tävlingar mest hela sommaren så strand 2011 – här kommer jag med!

 

Ishockey!

Då jag själv är något av ett passionerat ishockeyfan och nationalsporten här nere på kontinenten är ishockey så ter det sig konstigt att jag inte tagit mig iväg till rinken tidigare. Sagt och gjort. I torsdags var det dags för den andra kvartsfinalen mellan Slavia Prag och Karlovy Vary. Med spänning såg jag fram mot att se vad Tjeckien har att erbjuda i ishockeyväg.

Den gula linjen mot Českomoravská och vi följde den lilla strömmen av människor mot den stora nya O2 arena. Arenan byggdes själv till 2004 års världsmästerskap och är en produkt sprungen ur de tre raka tjeckiska gulden i ishockey där i skarven mellan 1900-tal och 2000-tal. Själva arenan är en sk. multi-sport arena med plats för 18000 åskådare som mest.

As I myself is somewhat of a passionate fan of the game of hockey and the national sport down here on the continent is Ice-Hockey it must seem kinda funny that I have not seen a game yet. The time had come. On thursday the schedule said that the second game of the quarterfinals between HC Slavia Praha and Karlovy Vary and I decided to go. It was with excitement I looked forward to see what Czech Republic has to offer in the way of hockey.

The yellow line towards Českomoravská and following the small stream of people heading for the big O2 arena. The arena was constructed for the 2004 World Championship and was a direct result of the golden age of czech hockey when they won three straight gold medals in the last years of the 20th century. The arena itself is used for different activities and seats 18000 people as maximum.

Trots sin stora kapacitet var majoriteten av stolarna tomma och raderna fylldes av springade barn som ville se sina idoler vandra ut till isen (till höger på bild). Jag hade trott att en kvartsfinal skulle dra mer folk men om det var över 6000 åskådare så blir jag överraskad.

Despite its large capacity the majority of the seats in the arena were empty and the rows were instead filled with kids running around wanting to see their idols walk to the ice (on the right side of the picture).

Själva matchen var inte alldeles för imponerande då det saknades struktur och inget av lagen tycktes ha en riktig plan för hur de skulle spela. Det syntes också att lagen hade mötts kvällen innan. Något typiskt tjeckiskt var å andra sidan de knappt påklädda, och frysande, unga flickor (de var inte över 16) som två gånger var period hade till uppgift att sopa bort lite snö runt målen.

Det var kul och även spännande ibland och kanske är det värt en andra chans om något av lagen från Prag tar sig till finalen. Annars så är det också ett Världsmästerskap i Bratislava i maj men då Sverige spelar ute på landsbygden och biljettpriserna är ungefär 10 gånger så höga som en vanlig tjeckisk ligamatch så kan det få vara kvar på min ”att-göra-lista” ett par år till.

The game itself was not at all impressive as it lacked a bit of structure and not team seemed to have a really great game plan. It showed that the teams had played the first game just the evening before. Something typically czech was the barely dressed, and freezing I might add, young girls (no more than 16) who about twice every period came out and swept up some snow by the goal.

It was fun and exciting at times and maybe I will give it a second chance if I any of the Prague teams gets to the finals. As for hockey, there is a World Championship in Bratislava, but as Sweden plays in the outbacks and the ticket prices are about 10 times as high compared to a regular czech league game.. That might be on the to do list for a couple of years still.

Spindleruv Mlyn

En fantastisk helg i de tjeckiska alperna (eller kullarna – beror lite hur du ser på det) med strålande sol, blå himmel, snö och massvis av skidåkning. Med stort sällskap så intog vi de blå (och ibland de röda) pisterna för att pumpa lite manchester och se när de mer ovana åkarna (några åkte för första gången) kastade sig dödsföraktande ut för pisterna och sen firades blåmärken och andra blessyrer på after skin.

An amazing weekend in the czech alps (or hills – depending on how you look at it) with blazing sun, blue sky, snow and lots and lots of skiing. With a big group of people we conquered the blu (and accidentally) the read slopes to pump some manchester and laugh when the less experienced (some skied for the first time) of us threw themselves without forethought down the slopes acquiring bruises of which they then bragged about at the after-ski.

Vädret var absolut fantastiskt, strålande sol i dagarna två!

The weather was absolutely amazing – blazing sun in two long days!

Det gick även nedåt, vi gav oss på jakt efter att testa alla backar i systemet  och det var något av en utmaning när liftarna snabbt fylldes med köer vid 10-11 snåret då tjeckerna (och en busslast danskar) tog sig ut i systemet. Vi andra, vi var uppe med tuppen och stod i kö innan liften ens öppnade. Jakten på den perfekta backen tog oss ut på äventyr genom längdspår och skogar – vissa var även så modiga att de gav sig ut på okänt territorium som slutade med att de fick vandra hem i över en timme med skidor och pjäxor för att de kom vilse. Vi andra mer rutinerade landade istället vid baren och beställde in en taxi för att ta oss hem (tyvärr missade vi hästskjutsen).

It also went down, we went hunting for all the slopes in the system and that was something of a challenge when the lifts quickly filled up with queues around 10-11 when all the czechs (and a busload of danes) ventured to the system.On the other hand, we had been up since dawn and was in line already before the lifts opened. The hunt for the ”Holy Grail” (perfect slope) took us on detours through cross-country tracks and forests – some of us were even so brave that they ventured out on the far reaches on the map marked with ”Here be Dragons” and ended up walking home in ski boots and with equipment for an hour or so. Personally we ended up in a far away bar ordering a taxi to get home (unfortunately we missed the horse carriage).

Den andra dagen (även känd som vilodagen) var mer karaktäriserad av solbadande pågrund av trötta ben och en långsam färd ner mot byn och bussen tillbaka till verkligheten. Som slog till hårt nästa dag då ingen av tjejerna kunde bära högklackat..

The next day (also known as the rest day) was more characterized by sunbathing with the phony excuse of ”tired legs” and later a slow descent to the village and the bus for a trip back to reality. Who hit some of us hard the next day when none of the girls could wear high heels..

Prejudices and a new year.

Ett nytt, hårt, härligt, år är här. Ett nytt år med nya löften om en hälsosammare livsstil, mer äventyr och sådan där som alltid brukar önskas men aldrig blir avklarat. I år ska det bli skillnad – som det sägs varje år – nu gäller det! – Som det också sägs varje år.

Därför kör jag tre gånger i veckan på gymmet, nu tänker förstås van läsare att jag ligger där och pumpar bänkpress stenhårt för att blir så bred över axlarna och sen avslutar med några kalla och en tallrik pommes på närmaste bar? Riktigt så är det inte, bara nästan. Om vi tar bort bänkpressen, några kalla och tallriken med pommes på närmaste bar så börjar det likna något.

Jag går alltså på Crossfit tre dagar var vecka. Crossfit är funktionell träning. Vi skippar alltså hela köret med maskiner, speglar och egon. Istället är det blod, svett och tårar om det ska dras till extremer. Det är mycket arbete med den egna kroppen och att aktivera många muskelgrupper samtidigt plus att det inte ska ta längre tid än 20-25 minuter. Riktigt bra för oss stressade stadsbor, inte för att jag är överdrivet stressad men stadsbo alla fall.

Istället för att beskriva med ord, som Piff & Puff, kan jag visa hur vi gör det på Crossfit Prag – här är en video från Crossfit STHLM (klicka på länken) – fast vi skippar, lösmustascherna, löshåret, tightsen och allt rosa här nere på kontinenten.  Denna träning plus att jag håller på och lägger om kosten (Nej mamma, det är inte extremt) till en mer säsongsbaserad kost med tanken att det ska vara lokala naturliga råvaror. Så just nu har jag ett stort sockersug som jag botar med äpplen. Jag äter alltså som en stenåldersman – enligt Paleo eller Jonas Colting om ni så vill – och det känns bra. Mycket godare utan allt bröd, choklad, alkohol, socker, tillsatser, E418, E245 och så vidare.

Bieffekterna av detta är förstås att jag just nu är tröttare än tidigare – fast det ska gå över alldeles snart enligt expertis. Jag är som en bäbis, jag sover hela tiden. Vilket gör det lite svårt för mig att leva upp till de fördomar som finns om svenskar här nere:

A new hard, wonderful, year is here. A new year with new promises of a healthier lifestyle, more adventures and all that which is always promised but never realized. This year I will make a difference – just as every year – this is it! – just as every year yet again.

Therefore I go to gym three times every week, now is ofcourse the time where the reader who knows me are thinking that I lie there do some benchpresses, the finish off the gym with some cold drinkas and a big plate of french fries drenched in dressing?  Not really but close. If we take away the benchpress, the cold drinks and the big plate of frnech fries drenched in dressing then we are getting closer.

I go to Crossfit Praha three times a week. Crossfit is a functional training. No machines, no mirrors, no egos. In stead we do blood, sweat and tears if I should take it to the extreme. There is a lot of work with our own bodies and to try to activate as many musclegroups as possible as the same time plus that the exercise should take no more than 20-25 minutes. Which is good for us stressed Young urban people, not that I am stressed or anything – just urban.

Instead of describing with words and confusing you I’ll do as Chip & Dale did when they showed us how to dress the x-mas tree. Here is how its done at Crossfit STHLM (click the link for the video) – but in Praha we skip the fake moustasch, the fake hair, the tights and the pink things.  All this training plus that I am changing what I wat (No mother, it is not at all extreme)  to a more seasonal based food that should be locally produced with natural ingredients.  This means that right now I am having a great craving for sugar which I try to cure with apples. I am supposed to eat just like a caveman – accoding to Paleo and Jonas Colting if you wish – and it feels good. Much better without all that bread, chocolate, alcohol, sugar, all those additionals and E245, E241 etc etc.

The side effects of this is that right now I am more tired than ever before – but it is a passing cleansing phase according to the experts. I am like a baby, I sleep all the time. Which makes it harder for me to live up to the prejudice that exists down here (See picture above).

 

Ekologiska Prag.

Det känns som mars, vårjackan har åkt fram, vinterskorna är gömda djupt i garderoben tillsammans med tjockstrumporna.

Våren kommer fort här nere på kontinenten. 

och med våren översvämmningar… eller om det är en miljövänlig ank-parkering.. Min tjeckiska är fortfarande lite rostig.

:-)

Det går inte att ha en vinterdepression mitt i januari. Något sådant är helt otänkbart. Det är ett helt nytt och fantastiskt år att se fram mot. Lite ordning och reda får det vara.

Naturligtvis talar jag om fler äventyr. Det får bli mer helger åkandes skidor ned för de tjeckiska kullarna och även en resa till alperna (Vilka Alper? Vem vet – tips mottages gärna) med en vecka av skidåkning och äventyr står på önskelistan. Sen en massa utflykter såhär i ett vårligt grönskande Centraleuropa. Wien, Budapest, Bratislava (Ishockey VM i maj!), Berlin (?) mycket står på önskelistan och måste planeras snarast.

It is not ok to have a winter depression in the middle of January. It is unthinkable. Here is a new and amazing year to look forward to – now is the time for some order and structure.

Naturally am I speaking of more adventures. More weekends skiing the czech hills and hopefully a week in the Alps (What Alps? Who knows – have you been at any?) filled with skiing and adventure is on the wish list. On top of that many a visit in this blooming spring that are a coming in Central Europe. Vienna, Budapest, Bratislava (Ice-Hovkey World Championship in May!), Berlin (?) and many more is adding to the wish lost and needs to be planned as soon as possible.